Observera

Du läser en tråd som är taggad med Labmaster. Detta är en föråldrad och felkonstruerad apparat som inte ger ren sprit. Om du planerar ett nybygge se till att inte bygga en labmaster. Läs mer i dessa trådar Destillationsteori och teknik och Kolonnbrännartyper

Alkohollag (1994:1738)

Enkla spörsmål om juridiska småsaker.
KaptenStofil
Föredetta admin
Inlägg: 916
Blev medlem: sön okt 03, 2004 2:00

Alkohollag (1994:1738)

Inlägg av KaptenStofil »

WP D:SFST Svensk författningssamling SFS_1994:1738
SFS i senaste lydelse Utfärdad:1994-12-16

RUBRIK: Alkohollag (1994:1738)

ORG: Socialdepartementet

ÄNDRING: Ändringar införda t.o.m. SFS 2004:1045

-----------------------------------------------------------------------------
1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller tillverkning, marknadsföring och införsel
av alkoholdrycker och handel med sådana varor. Lagen gäller
också tillverkning av sprit.

Bestämmelser om införsel och försäljning av teknisk sprit finns
i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.
Lag (1999:1001).

2 § Med sprit förstås en vätska som innehåller alkohol i en
koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Med tillverkning av
sprit förstås varje förfarande, varigenom alkohol i sådan
koncentration framställs eller utvinns. Vin, starköl och öl anses
dock inte som sprit. Inte heller utgör framställning av sådan dryck
tillverkning av sprit.

Med mäsk förstås en jäsande vätska som blir sprit om den får
fortsätta att jäsa.

Med alkohol avses i denna lag etylalkohol.

3 § Med alkoholdryck förstås en dryck som innehåller mer än 2,25
volymprocent alkohol. Alkoholdrycker delas i denna lag in i
spritdrycker, vin, starköl och öl.

4 § Med spritdryck förstås en alkoholdryck som innehåller sprit.

5 § Med vin förstås en alkoholdryck som är framställd genom
jäsning av druvor eller druvmust eller av bär, frukt eller andra
växtdelar samt andra alkoholdrycker som innehåller högst 22
volymprocent alkohol och som inte är spritdryck, starköl eller öl.

6 § Med starköl förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd
med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne
och som innehåller mer än 3,5 volymprocent alkohol.

Med öl förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat
eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och vars
alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent.

7 § Med lättdryck förstås dryck som antingen är fri från alkohol
eller innehåller högst 2,25 volymprocent alkohol.

8 § Tillverkare kallas den som driver yrkesmässig tillverkning enligt
denna lag.

Med försäljning förstås varje form av tillhandahållande av dryck
mot ersättning.

Försäljning till konsument benämns detaljhandel eller, om den sker
för förtäring på stället, servering. Annan försäljning benämns
partihandel.

2 kap. Tillverkning m.m.

1 § Sprit och spritdrycker får inte tillverkas utan tillstånd
(tillverkningstillstånd).

Apparat som uppenbarligen är ägnad för tillverkning av sprit
(destillationsapparat) och del till sådan apparat (apparatdel) får
endast tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har
tillstånd enligt denna lag att tillverka sprit eller spritdrycker.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte om Statens folkhälsoinstitut
har medgivit undantag från kravet på tillstånd. Ett sådant medgivande
får ges tills vidare eller för viss tid och får återkallas om
förhållandena föranleder det. Lag (2001:414).

2 § Vin, starköl eller öl får inte tillverkas utan tillstånd om det inte
gäller tillverkning i hemmet för eget behov.

3 § Närmare bestämmelser om tillverkning av alkoholdrycker och
sprit meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Statens folkhälsoinstitut. Lag (2001:414).

4 § Tillverkare av alkoholdrycker får förfoga över av honom
tillverkad dryck för försäljning endast enligt denna lag.

5 § Tillverkare av sprit får förfoga över av honom tillverkad sprit
endast för export och, efter medgivande av Statens folkhälsoinstitut,
för användning i egen rörelse samt för försäljning enligt lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. Lag (2001:414).

3 kap. Allmänna bestämmelser för försäljning

1 § Spritdrycker, vin eller starköl får inte säljas om det inte
föreligger rätt till det enligt denna lag. Särskilda bestämmelser
gäller för detaljhandel med och servering av öl.

2 § Utan hinder av denna lag får spritdrycker, vin och starköl
serveras till passagerare på järnvägståg i internationell trafik.

Genom vad som föreskrivs i denna lag inskränks inte den rätt till
försäljning som följer av gällande bestämmelser om tullager som
har inrättats för förvaring av proviant m. m. eller rätten till
försäljning av obeskattade varor i exportbutik.

3 § I fråga om rätt att förfoga över spritdrycker, vin och starköl
som medförs som proviant på fartyg och luftfartyg i internationell
trafik gäller särskilda bestämmelser.

4 § Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas
på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras.

Den som tar befattning med försäljning av alkoholdrycker skall se
till att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället.

5 § har upphävts genom lag (1999:1001).

6 § Vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall
lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och
omfattning.

7 § Den som inte har fyllt 20 år eller som har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte bedriva försäljning
av alkoholdrycker. Lag (1999:1001).

8 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får varor
inte säljas eller annars lämnas ut till den som inte har fyllt
20 år. Motsvarande gäller vid detaljhandel med öl och servering av
alkoholdrycker i fråga om den som inte har fyllt 18 år.

Alkoholdrycker får inte lämnas ut till den som är märkbart
påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.

Alkoholdrycker får inte lämnas ut om det finns särskild anledning
anta att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon.

Den som lämnar ut alkoholdrycker skall förvissa sig om att
mottagaren har uppnått den ålder som anges i första stycket.

9 § Det är förbjudet att som ombud eller på därmed jämförligt
sätt anskaffa alkoholdrycker till den som enligt 8 § inte har
rätt att få sådan vara utlämnad till sig. Det är också
förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att
anskaffa alkoholdrycker.

Spritdrycker, vin eller starköl får inte överlämnas som gåva
eller lån till den som inte har fyllt 20 år. Öl får inte
överlämnas som gåva eller lån till den som inte har fyllt 18
år.

Andra stycket gäller inte när någon bjuder på en alkoholdryck
för förtäring på stället. Spritdrycker, vin eller starköl får
dock inte bjudas den som inte fyllt 20 år, om det med hänsyn
till den bjudnes ålder och omständigheterna i övrigt är
uppenbart oförsvarligt. Detsamma gäller i fråga om öl
beträffande den som inte fyllt 18 år. Lag (2001:414).

10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får om
synnerliga skäl föreligger förbjuda eller inskränka försäljning av
alkoholdrycker.

Kommunen får för visst tillfälle, om det anses påkallat för
ordningens upprätthållande, förbjuda eller inskränka försäljning av
alkoholdrycker.

4 kap. Partihandel m.m.

1 § Partihandel med spritdrycker, vin eller starköl får
bedrivas endast av den som har godkänts som upplagshavare eller
registrerats som varumottagare för sådana varor enligt 9 eller
12 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Av detta följer att
rätten till partihandel endast avser den dryck som omfattas av
godkännandet som upplagshavare eller registreringen som
varumottagare enligt bestämmelserna i lagen om alkoholskatt.

Utöver vad som anges i första stycket får partihandel med
spritdrycker, vin och starköl bedrivas av detaljhandelsbolaget
i enlighet med vad som anges i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Trots bestämmelserna i första stycket får innehavare av
serveringstillstånd sälja enstaka varor som omfattas av
tillståndet till någon som har rätt att bedriva partihandel med
sådana varor. Lag (2001:414).

2 § Spritdrycker, vin och starköl får föras in till landet
endast av den som enligt 1 § första stycket är berättigad att
bedriva partihandel med sådana varor samt av
detaljhandelsbolaget för att kunna fullgöra den skyldighet som
anges i 5 kap. 5 §.

Utöver vad som anges i första stycket får spritdrycker, vin och
starköl föras in

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m.,

2. av resande som har fyllt 20 år eller person, som utför
arbete på transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för
eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för
dennes eller dennes familjs personliga bruk,

3. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda
bestämmelser,

4. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en
enskild person som har fyllt 20 år och som flyttar till
Sverige, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes
familjs personliga bruk,

5. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en
enskild person som har fyllt 20 år och som har förvärvat
dryckerna genom arv eller testamente, om dryckerna är avsedda
för dennes eller dennes familjs personliga bruk, och

6. som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från
en enskild person i ett annat land till en enskild person i
Sverige, som har fyllt 20 år, om dryckerna är avsedda för
dennes eller dennes familjs personliga bruk.

Spritdrycker, vin och starköl som medförs som proviant på
järnvägståg i internationell trafik, får föras in i den
utsträckning som krävs för servering av passagerare under
tågets färd inom landet. Lag (1999:1001).

3 § har upphävts genom lag (1999:1001).

4 § Tillstånd får ges till inköp av spritdrycker, vin eller starköl som
används i teknisk, industriell, medicinsk, vetenskaplig eller
liknande verksamhet. Inköpstillstånd medför rätt att köpa in
varorna hos den som är berättigad att bedriva partihandel med
sådana varor.

5 § Den som har rätt att bedriva partihandel får sälja varorna
till detaljhandelsbolaget, till annan som har rätt att bedriva
partihandel med motsvarande varor och till den som har
meddelats serveringstillstånd för sådana varor. Detta gäller
dock inte i fråga om sådant serveringstillstånd som endast
avser servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle
eller under en enstaka tidsperiod. Den som har rätt att bedriva
partihandel får också exportera varorna eller sälja dem till
den som fått sådant särskilt tillstånd till inköp av varorna
som avses i 4 §. Försäljning får även ske till den som har
tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg
och luftfartyg.

Endast den som har rätt att bedriva partihandel får förpacka om
eller buteljera varorna. Lag (2001:414).

6 § Överlåts en rörelse där det ingår verksamhet som är
tillståndspliktig enligt denna lag eller för vilken det krävs
godkännande eller registrering som anges i 1 § första stycket,
får överlåtaren sälja sitt lager av spritdrycker, vin eller
starköl till sin efterträdare, om denne har beviljats tillstånd
som gäller för verksamheten eller, i fråga om partihandel, har
rätt att bedriva verksamheten.

Ett konkursbo eller dödsbo eller, i fråga om utmätt egendom, en
kronofogdemyndighet får utan hinder av bestämmelserna i denna
lag sälja spritdrycker, vin eller starköl till den som har rätt
att bedriva partihandel med sådana drycker eller till
detaljhandelsbolaget. Motsvarande gäller då en verksamhet måste
avvecklas till följd av att tillståndet eller godkännande eller
registrering som avses i 1 § första stycket återkallats eller
att det finns andra tvingande skäl.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga
delar även i fråga om öl. Lag (2001:414).

7 § Vid partihandel med spritdrycker, vin och starköl är
säljaren skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att
återförsälja eller köpa in varan. Lag (1999:1001).

Särskilda bestämmelser för marknadsföring

8 § /Upphör att gälla U:2005-01-01/
Vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter skall
särskild måttfullhet iakttas. Reklam- eller annan
marknadsföringsåtgärd som är påträngande eller uppsökande eller
som uppmanar till bruk av alkohol får inte företas.

Marknadsföring får inte rikta sig särskilt till eller skildra
barn och ungdomar. Lag (1999:1001).

8 § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter
skall särskild måttfullhet iakttas. Reklam- eller annan
marknadsföringsåtgärd som är påträngande eller uppsökande eller
som uppmanar till bruk av alkohol får inte företas.

Marknadsföring får inte rikta sig särskilt till eller skildra
barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år. Lag (2004:1045).

9 § Den som tillverkar, säljer eller förmedlar försäljning av
alkoholdrycker får i sin rörelse lämna sådana drycker som gåva
endast i form av varuprov.

Vid marknadsföring av tjänster eller vid försäljning av andra
varor än alkoholdrycker får sådana drycker inte lämnas som
gåva. Lag (1999:1001).

10 § Vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter får
inte användas kommersiella annonser i ljudradio- eller TV-
program. Detta gäller även för sådana TV-sändningar över
satellit som omfattas av radio- och TV-lagen (1996:844).
Lag (1999:1001).

11 § Vid marknadsföring av alkoholdrycker som innehåller mer
än 15 volymprocent alkohol till konsumenter får inte användas
kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra
skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och
som med avseende på ordningen för utgivningen är jämförbara med
periodiska skrifter. Detta gäller dock inte i fråga om skrifter
som tillhandahålls endast på försäljningsställen för sådana
drycker. Lag (2003:166).

11 a § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Vid marknadsföring av alkoholdrycker som innehåller
högst 15 volymprocent alkohol till konsumenter genom
kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra
skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tilllämplig och
som med avseende på ordningen för utgivningen är jämförbara med
periodiska skrifter, får framställning i bild omfatta endast en
återgivning av

1. varan eller råvaror som ingår i varan,

2. enstaka förpackningar, eller

3. varumärke eller därmed jämförligt kännetecken.

Annons som avses i första stycket får inte vara större än 2 100
spaltmillimeter. Annonsen skall på ett tydligt sätt ange
dryckens alkoholhalt men får inte framställa en hög alkoholhalt
som en positiv egenskap.

En sådan annons som avses i första och andra styckena får inte
strida mot god sed genom det sammanhang där den förekommer,
använda sig av metoder som är opassande med tanke på
konsumenten eller innehålla osanna eller vilseledande uppgifter
om alkohol, alkoholkonsumtion, alkoholens verkningar eller
andra egenskaper. Lag (2004:1045).

11 b § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Marknadsföring i kommersiell annons av alkoholhaltiga
lättdrycker till konsumenter skall utformas på ett sådant sätt
att den inte kan förväxlas med marknadsföring av alkoholdryck.
Marknadsföring i kommersiell annons av alkoholdrycker som
innehåller högst 15 volymprocent alkohol till konsumenter skall
utformas på sådant sätt att den inte kan förväxlas med
marknadsföring av alkoholdryck som innehåller mer än 15
volymprocent alkohol.

Vid marknadsföring av alkoholhaltiga lättdrycker till
konsumenter får i kommersiell annons inte sådant
varukännetecken användas som i sin helhet eller till någon del
är i bruk för en alkoholdryck eller är inarbetat eller
registrerat för en sådan dryck i enlighet med vad som är
föreskrivet för varumärken. Detsamma gäller vid marknadsföring
av alkoholdrycker som innehåller högst 15 volymprocent alkohol
till konsumenter för varukännetecken som i sin helhet eller
till någon del är i bruk, inarbetat eller registrerat för en
alkoholdryck som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol.

I de fall då marknadsföring av alkoholdrycker som innehåller
högst 15 volymprocent alkohol är tillåten får dock sådan
marknadsföring som avses i första stycket och sådant
varukännetecken som avses i andra stycket användas även vid
marknadsföring av alkoholhaltiga lättdrycker.

Bestämmelserna om marknadsföring av alkoholhaltiga lättdrycker
i första och andra styckena tillämpas inte i de fall detta är
oskäligt. Lag (2004:1045).

11 c § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter
genom kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra
skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och
som med avseende på ordningen för utgivningen är jämförbara med
periodiska skrifter, skall annonserna på ett tydligt sätt
återge en text som informerar om alkoholens skadeverkningar
(informationstext). Om det finns flera informationstexter skall
minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de
olika informationstexterna användas omväxlande och om möjligt i
lika stor omfattning.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka texter som skall
återges och hur dessa skall utformas. Lag (2004:1045).

12 § /Upphör att gälla U:2005-01-01/
En handling som strider mot 8-11 §§ skall vid
tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen
(1995:450) anses vara otillbörlig mot konsumenter och, i fall
som avses i 9 §, även mot näringsidkare. En handling som
strider mot 10 § kan medföra marknadsstörningsavgift enligt
bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen.
Lag (1999:1001).

12 § /Träder i kraft I:2005-01-01/
En handling som strider mot 8-11 b §§ eller 11 c § första
stycket skall vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§
marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot
konsumenter och, i fall som avses i 9 §, även mot
näringsidkare. En handling som strider mot 10 § kan medföra
marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§
marknadsföringslagen. Lag (2004:1045).

13 § Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att
följande skall gälla.

Vid marknadsföring av alkoholdrycker är det förbjudet att
använda oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar,
genom vilka dryckerna direkt eller indirekt anges vara
frambragta eller tillverkade i den främmande staten eller i en
region eller ort i den främmande staten. Detta gäller även om
det äkta ursprunget anges eller om beteckningen används bara i
översättning eller åtföljs av uttryck som "art", "sort", "typ",
"kopia" eller liknande uttryck.

En handling som strider mot andra stycket skall vid tillämpning
av marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot
konsumenter och näringsidkare. Lag (1999:1001).

5 kap. Detaljhandel

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl

1 § För detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl skall
det finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag
(detaljhandelsbolaget), som staten äger.

Detaljhandelsbolaget får inte exportera eller tillverka drycker
som anges i första stycket. Detaljhandelsbolaget får importera
sådana drycker endast för att kunna fullgöra den skyldighet som
anges i 5 §.

Detaljhandelsbolaget får inte bedriva annan partihandel än
försäljning till dem som har serveringstillstånd. Vad nu sagts
gäller inte försäljning av enstaka partier av varor till någon
som har rätt att bedriva partihandel.

Bestämmelser om detaljhandelsbolagets verksamhet och drift samt
om särskild kontroll från statens sida skall tas in i ett avtal
som upprättas mellan staten och bolaget. Lag (2001:414).

2 § Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas
endast av detaljhandelsbolaget.

Detaljhandelsbolaget beslutar om försäljningsställenas förläggning
enligt riktlinjer i avtalet mellan staten och bolaget.

3 § Försäljning får ske antingen som försäljning till
avhämtning eller genom försändning på rekvisition. Försäljning
får även ske vid auktion av spritdrycker, vin och starköl för
annans räkning enligt riktlinjer i avtalet mellan staten och
detaljhandelsbolaget.

Detaljhandelsbolaget får utan hinder av 6 kap. 1 § första
stycket bedriva provning av alkoholdrycker för allmänheten
enligt riktlinjer i avtalet mellan staten och bolaget.
Lag (2001:414).

4 § Har upphävts genom lag (1999:1001).

5 § /Upphör att gälla U:2005-01-01/
Spritdrycker, vin eller starköl som inte hålls i lager skall på
begäran anskaffas, om inte detaljhandelsbolaget finner att det finns
hinder mot det.

5 § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Spritdrycker, vin eller starköl som inte hålls i lager
skall på begäran anskaffas. Lag (2004:1045).

Detaljhandel med öl

6 § Detaljhandel med öl är, med de inskränkningar som
föreskrivs i denna lag, tillåten under villkor att verksamheten
bedrivs i en lokal som är godkänd som livsmedelslokal enligt
bestämmelser vilka meddelats med stöd av 22 § tredje stycket
livsmedelslagen (1971:511) samt att försäljning av matvaror
bedrivs i lokalen. Utan hinder av vad nu sagts får detaljhandel
med öl bedrivas av detaljhandelsbolaget samt av tillverkare av
öl.

Den som bedriver detaljhandel med öl skall anmäla verksamheten
hos den kommun där försäljningen sker. Anmälan skall göras
senast när verksamheten påbörjas.

Den som bedriver detaljhandel med öl skall utöva särskild
tillsyn (egentillsyn) över försäljningen. För tillsynen skall
det finnas ett för verksamheten lämpligt program.
Lag (2001:414).

6 kap. Servering

1 § Servering av spritdrycker, vin och starköl får ske endast
om tillstånd har meddelats (serveringstillstånd).

Serveringstillstånd krävs dock inte för servering som ordnas

1. utan vinstintresse,

2. i andra lokaler än där det bedrivs yrkesmässig försäljning
av alkoholdrycker eller lättdrycker,

3. vid ett enstaka tillfälle för vissa i förväg bestämda
personer, och

4. utan annan kostnad för deltagarna än kostnaden för inköp av
dryckerna. Lag (2001:414).

1 a § Servering av öl är, med de inskränkningar som föreskrivs
i denna lag, tillåten om verksamheten bedrivs i en lokal som är
godkänd som livsmedelslokal enligt bestämmelser som meddelats
med stöd av 22 § tredje stycket livsmedelslagen (1971:511) och
där mat samtidigt serveras.

Utan hinder av första stycket får öl serveras i sådana fall som
anges i 1 § andra stycket samt av den som har
serveringstillstånd.

Den som bedriver servering av öl skall anmäla verksamheten hos
den kommun där försäljningen sker. Anmälan skall göras senast
när verksamheten påbörjas. Vad nu sagts gäller inte i fall som
avses i 1 § andra stycket eller den som har
serveringstillstånd.

Den som är anmälningsskyldig enligt tredje stycket skall utöva
särskild tillsyn (egentillsyn) över serveringen. För tillsynen
skall det finnas ett för verksamheten lämpligt program.
Lag (2001:414).

2 § Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och
får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.

3 § På serveringsställe där serveringstillstånd gäller skall
tillståndshavaren eller av honom utsedd serveringsansvarig
person utöva tillsyn över serveringen och vara närvarande under
hela serveringstiden.

Den som är serveringsansvarig skall med hänsyn till sina
egenskaper och övriga omständigheter vara lämplig för
uppgiften.

Tillståndshavaren skall till tillståndsmyndigheten anmäla den
eller de personer som har utsetts att ansvara för
alkoholserveringen.

För servering av spritdrycker, vin och starköl får endast sådan
personal anlitas som är anställd av tillståndshavaren eller som
är inhyrd från ett bemanningsföretag. Restaurangskolor med
serveringstillstånd får dock i utbildningssyfte anlita
restaurangskolans elever. Lag (2001:414).

4 § /Upphör att gälla U:2005-01-01/
Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat får servering
av spritdrycker, vin och starköl påbörjas tidigast klockan
11.00 och avslutas senast klockan 01.00. Vid prövningen skall
risken för alkoholpolitiska olägenheter särskilt beaktas.

Serveringsställe skall vara utrymt senast 30 minuter efter
serveringstidens utgång.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte hotellrum med
minibar. Lag (2001:414).

4 § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat får servering
av spritdrycker, vin och starköl påbörjas tidigast klockan
11.00 och avslutas senast klockan 01.00. Vid prövningen skall
sådana olägenheter och risker som avses i 7 kap. 9 § särskilt
beaktas.

Serveringsställe skall vara utrymt senast 30 minuter efter
serveringstidens utgång.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte hotellrum med
minibar. Lag (2004:1045).

5 § Den som har serveringstillstånd får köpa spritdrycker, vin
och starköl som behövs för rörelsen endast av den som har rätt
att bedriva partihandel med varan eller av
detaljhandelsbolaget. Den som enbart har tillstånd för
servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller
under en enstaka tidsperiod får dock göra motsvarande inköp
endast hos detaljhandelsbolaget. Lag (2003:166).

6 § Priser på alkoholdrycker får vid servering inte sättas lägre än
inköpspriset för varan jämte skäligt tillägg. Priserna skall avvägas
så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.

7 § På ett serveringsställe får åtgärder inte vidtas i syfte att förmå
någon gäst till inköp av alkoholdrycker.

8 § Från ett serveringsställe där serveringstillstånd gäller får inte
någon medföra eller tillåtas medföra spritdrycker, vin eller starköl
som har serverats där. Detta gäller inte hotellrum med minibar.

9 § På serveringsställe där serveringstillstånd gäller får inte någon
dricka eller tillåtas dricka andra alkoholdrycker än sådana som har
serverats i enlighet med tillståndet. Detta gäller dock inte på
hotellrum.

Inte heller får någon dricka eller tillåtas dricka alkoholdrycker på
ett serveringsställe där alkoholdrycker inte får serveras eller i en
lokal, som yrkesmässigt upplåts för anordnande av sådana
sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat eller dryck
tillhandahålls av innehavaren eller genom dennes försorg och där
servering av alkoholdrycker inte är tillåten.

Alkoholdrycker som inte får serveras i en lokal som avses i denna
paragraf får inte heller förvaras i sådan lokal eller tillhörande
utrymmen i annat fall än när det är uppenbart att drycken inte är
avsedd att drickas på stället.

Förbuden enligt denna paragraf gäller inte i fråga om öl.

7 kap. Tillstånd m.m.

Tillverkningstillstånd och inköpstillstånd

1 § Tillverkningstillstånd och inköpstillstånd får meddelas
endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga
och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig att utöva verksamheten. Sökanden skall också visa att
han har tillfredsställande lagringsmöjligheter.

Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om
sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter
mot det allmänna.

Tillståndsmyndigheten får om det finns särskilda skäl begränsa
tillståndets giltighet till viss tid. Myndigheten får också
meddela de villkor som behövs, i samband med beslutet om
tillstånd eller senare under tillståndstiden. Lag (1999:1001).

2 § Tillverkningstillstånd kan gälla sprit, spritdrycker, vin,
starköl och öl eller avse en eller flera av dessa varor.
Inköpstillstånd kan gälla spritdrycker, vin och starköl eller
avse en eller två av dessa drycker. Lag (1999:1001).

3 § Tillverkningstillstånd och inköpstillstånd meddelas av Statens
folkhälsoinstitut. Ansökan om tillstånd skall göras
skriftligen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Statens folkhälsoinstitut meddelar närmare föreskrifter om
vilken utredning som sökanden skall ge in. Lag (2001:414).

4 § Den som hos Statens folkhälsoinstitut ansöker om tillstånd skall
betala ansökningsavgift. Den som beviljas tillstånd skall även
betala en årlig tillsynsavgift.

Regeringen beslutar om avgifternas storlek. Ytterligare föreskrifter
om avgifterna meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Statens folkhälsoinstitut. Lag (2001:414).

Serveringstillstånd

5 § Serveringstillstånd kan meddelas för servering till
allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet
sällskap. Tillstånd kan avse servering året runt eller årligen
under en viss tidsperiod (stadigvarande tillstånd). Tillstånd
kan även avse en enstaka tidsperiod eller ett enstaka
tillfälle.

Stadigvarande tillstånd gäller tills vidare.
Tillståndsmyndigheten får dock om det finns särskilda skäl
begränsa tillståndets giltighet till viss tid.

I samband med beslut om serveringstillstånd eller senare får
tillståndsmyndigheten meddela de villkor som behövs.
Lag (2001:414).

6 § Serveringstillstånd kan gälla spritdrycker, vin och starköl eller
avse en eller två av dessa drycker.

7 § Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han
med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten.
Sökanden skall också visa att serveringsstället uppfyller kraven i 8 §.

Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden
är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna.

8 § Tillstånd för servering till allmänheten året runt eller
årligen under viss tidsperiod får meddelas endast om
serveringsstället har ett kök för allsidig matlagning och
tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med
hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för
gäster. Serveringsstället skall även vara lämpligt för sitt
ändamål ur brandsäkerhetssynpunkt.

Tillstånd för servering till allmänheten under en enstaka
tidsperiod eller vid ett enstaka tillfälle får meddelas om
serveringsstället tillhandahåller lagad mat. Detsamma gäller
beträffande tillstånd för servering i slutet sällskap.

Om det finns en drinkbar skall den vara en mindre väsentlig del
av serveringsstället, inrättad i nära anslutning till matsal.

Utan hinder av första och andra styckena får tillstånd meddelas
för servering av vin och starköl i foajé till teater eller
konsertlokal. Servering får dock endast ske under pauser i
föreställningen.

Servering av alkoholdrycker från minibar på hotellrum får ske
på hotell med serveringstillstånd. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Statens folkhälsoinstitut får meddela
närmare bestämmelser om serveringen. Lag (2001:414).

9 § /Upphör att gälla U:2005-01-01/
Om serveringen kan befaras medföra olägenheter från
alkoholpolitisk synpunkt, får serveringstillstånd vägras även om
kraven i 7 och 8 §§ är uppfyllda.

9 § /Träder i kraft I:2005-01-01/
Om serveringen kan befaras medföra olägenheter i fråga om
ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa,
får serveringstillstånd vägras även om kraven i 7 och 8 §§ är
uppfyllda. Lag (2004:1045).

10 § Serveringstillstånd skall avse viss lokal eller annat avgränsat
utrymme.

11 § Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring
av serveringslokalerna kräver särskilt medgivande av
tillståndsmyndigheten.

12 § Tillstånd till servering av spritdrycker, vin och starköl
meddelas av den kommun där serveringsstället är beläget.

Serveringstillstånd, som avser servering i inrikes trafik på fartyg,
luftfartyg eller järnvägståg (trafikservering), meddelas dock av den
kommun där det företag som vill bedriva serveringen har sitt säte
eller där den person som vill bedriva serveringen har sitt hemvist.
Har företaget inte säte inom landet eller personen inte hemvist
inom landet, meddelas tillstånd av Stockholms kommun.

13 § Ansökan om serveringstillstånd görs skriftligen hos
kommunen.

Kommunen får ta ut avgift för prövningen enligt grunder som
beslutas av kommunfullmäktige.

Kommunen får även ta ut avgift för tillsyn enligt 8 kap. av den
som har serveringtillstånd och av den som bedriver
anmälningspliktig servering av eller detaljhandel med öl.
Lag (2001:414).

14 § En ansökan om serveringstillstånd, som avser servering året
runt eller årligen under viss tidsperiod, får inte bifallas utan att
polismyndighetens yttrande inhämtas. Polismyndigheten skall i
yttrandet redovisa de omständigheter som ligger till grund för
myndighetens bedömning och därvid särskilt yttra sig om
sökandens allmänna lämplighet för verksamheten.

Om ansökan om serveringstillstånd avser servering inom eller invid
militärt område, skall yttrande dessutom inhämtas från
vederbörande militära chef innan ansökan får bifallas.

15 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de
nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.

16 § Kommunen får träffa avtal med en annan kommun om att
uppgifter som kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt
eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte
överlåta befogenhet att avgöra ärenden enligt detta kapitel eller
enligt 3 kap. 10 §.

Upphörande av tillstånd i vissa fall

17 § Har den som fått tillstånd enligt denna lag avlidit eller fått
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som
omfattar rörelsen och vill dödsboet eller förvaltaren fortsätta
rörelsen, skall anmälan göras till tillståndsmyndigheten. Anmälan
skall ha kommit in senast två månader efter dödsfallet eller beslutet
om förvaltare. Har anmälan inte kommit in inom denna tid,
upphör tillståndet att gälla efter tidens utgång.

Har den som fått tillstånd försatts i konkurs, upphör tillståndet att
gälla omedelbart. Vill konkursboet fortsätta rörelsen skall ansökan
göras hos tillståndsmyndigheten. Myndigheten skall behandla en
sådan ansökan med förtur.

Återkallelse m.m.

18 § Statens folkhälsoinstitut skall återkalla tillverkningstillstånd
eller inköpstillstånd om

1. tillståndet inte längre utnyttjas,

2. tillståndshavaren inte följer de för tillståndet gällande
bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter eller villkor
meddelade med stöd av denna lag, eller

3. de förutsättningar som gäller för meddelande av tillståndet
inte längre föreligger. Lag (2001:414).

19 § Kommunen skall återkalla serveringstillstånd om

1. tillståndet inte längre utnyttjas,

2. det inte endast tillfälligt uppkommer sådana olägenheter som
avses i 6 kap. 2 §,

3. tillståndshavaren inte följer de för servering eller
serveringstillstånd gällande bestämmelserna i denna lag eller
föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av denna lag,

4. de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd
enligt 7 och 8 §§ inte längre föreligger, eller

5. tillståndshavaren tillåter brottslig verksamhet på
serveringsstället. Lag (2001:414).

20 § I stället för återkallelse enligt 18 eller 19 § kan
tillståndshavaren meddelas varning, om varning av särskilda skäl
kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

21 § Föranleder detaljhandel med eller servering av öl
olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller följs inte
bestämmelserna i denna lag, får kommunen förbjuda den som
bedriver försäljningen att fortsätta verksamheten eller, om
förbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela
honom varning.

Ett förbud enligt första stycket kan inskränkas till att gälla
för vissa närmare angivna tider eller under vissa närmare
angivna omständigheter. Förbud meddelas för en tid av sex
månader eller, vid upprepad eller allvarlig försummelse, tolv
månader räknat från det att den som bedriver försäljningen fått
del av beslutet.

Den kommun där försäljningsstället är beläget beslutar om
ingripande enligt denna paragraf. Saknas fast
försäljningsställe beslutar den kommun som avses i 12 § andra
stycket. Lag (2001:414).

Underrättelseskyldighet m.m.

22 § En kommun som fattat beslut i ärende enligt denna lag
skall sända en kopia av beslutet till Statens folkhälsoinstitut
samt den länsstyrelse och polismyndighet som berörs av beslutet.
Avser beslutet de särskilda bestämmelserna för marknadsföring
skall en kopia av beslutet sändas också till Konsumentverket.

En kommun skall utfärda bevis om tillstånd som kommunen har
meddelat. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Statens folkhälsoinstitut meddelar närmare föreskrifter om vilka
uppgifter ett sådant bevis skall innehålla. Lag (2001:414).

8 kap. Tillsyn m.m.

1 § Statens folkhälsoinstitut utövar, med den begränsning som följer
av 1 a §, central tillsyn över efterlevnaden av denna lag och
kan meddela allmänna råd till vägledning för tillämpningen av
lagen.

Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet. Länsstyrelsen skall
också biträda kommunerna med råd i deras verksamhet.

Den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna
om servering av spritdrycker, vin och starköl utövas av
kommunen och av polismyndigheten. Kommunen och polismyndigheten
utövar också tillsyn över servering av och detaljhandel med öl.
Lag (2001:414).

1 a § För tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna för
marknadsföring i 4 kap. 8-11 och 13 §§ finns särskilda regler i
marknadsföringslagen (1995:450). Tillsynen över efterlevnaden
av bestämmelserna i 4 kap. 8-11 §§ gentemot den som har
serveringstillstånd får, i fråga om marknadsföring på
serveringsställen, utövas också av kommunen. För kommunens
tillsyn gäller inte 4 kap. 12 §.

Skatteverket utövar tillsyn över efterlevnaden av
bestämmelserna i 4 kap. 5 §. Lag (2003:711).

2 § På begäran av någon annan tillsynsmyndighet skall kommunen
lämna de uppgifter som myndigheten behöver för sin tillsyn.
Kommunen skall även på begäran av Skatteverket eller
Tullverket lämna de uppgifter som behövs för beskattning eller
påförande av tull.

Polismyndigheten skall underrätta andra tillsynsmyndigheter om
förhållanden som är av betydelse för dessa myndigheters
tillsyn.

Kronofogdemyndigheten skall underrätta vederbörande
tillståndsmyndighet om en tillståndshavare brister i sina
skyldigheter att erlägga skatter eller socialavgifter. På
begäran av länsstyrelsen skall sådan underrättelse ges till
denna.

På begäran av en tillsynsmyndighet skall polismyndigheter samt
Skatteverket och andra myndigheter som uppbär eller driver
in skatter eller avgifter lämna uppgifter som
tillsynsmyndigheten behöver för sin tillståndsprövning eller
tillsyn. Lag (2003:711).

3 § Den som beviljats tillstånd skall hos tillståndsmyndigheten
anmäla när han avser att påbörja verksamheten. Anmälan skall
även göras om verksamheten läggs ned eller om avbrott görs i den.
Anmälan skall också göras i fall verksamhetens omfattning
förändras eller om det i övrigt sker någon förändring i
verksamheten som är av betydelse för tillsynen. Även betydande
förändringar av ägarförhållanden skall anmälas.

Anmälan i denna paragraf skall göras i förväg. Om det förhållande
som föranlett anmälningsskyldighet inte har kunnat förutses skall
anmälan i stället göras utan dröjsmål.

4 § Om en tillsynsmyndighet begär det skall en
tillståndshavare lämna tillträde till driftsställe med
tillhörande lokaler och tillhandahålla handlingar som rör
verksamheten samt utan ersättning hjälpa till vid tillsynen,
lämna varuprover som behövs och redovisa uppgifter om
verksamhetens omfattning och utveckling.

Vad som sägs i första stycket gäller även i förhållande mellan
den som är berättigad att bedriva partihandel enligt 4 kap. 1 §
första stycket och myndighet som anges i 1 a § andra stycket.
Lag (2000:483).

5 § Bokföring i rörelse som är tillståndspliktig skall vara så
utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver
rörelsen är skyldig att på anfordran av en tillsynsmyndighet
förete bokföringshandlingarna. Tillståndshavare och den som
enligt 4 kap. 1 § första stycket är berättigad att bedriva
partihandel är skyldiga att lämna statistiska uppgifter i
enlighet med de föreskrifter som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Statens folkhälsoinstitut meddelar.
Lag (2001:414).

5 a § Den som har tillstånd för servering av spritdrycker, vin
eller starköl till allmänheten eller stadigvarande tillstånd
för servering i slutet sällskap är skyldig att registrera all
försäljning i kassaregister och att vid varje försäljning ta
fram och erbjuda kunden ett av registret framställt kvitto.
Tillståndsmyndigheten får medge undantag för servering inom
ideella föreningar eller liknande slutna sällskap.

Kassaregister skall på ett tillförlitligt sätt visa alla
transaktioner som gjorts. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kassaregister.
Lag (2001:414).

6 § En tillsynsmyndighet har rätt att av den som bedriver servering
av eller detaljhandel med öl på anfordran få upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har
också rätt att få tillträde till rörelsens lokaler för att kunna utöva
sin tillsyn.

7 § Polismyndigheten skall på begäran lämna annan tillsynsmyndighet
det biträde som behövs vid tillämpning av 4--6 §§.

9 kap. Överklagande

1 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.

2 § Statens folkhälsoinstituts eller en kommuns beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma
gäller beslut om rättelse enligt 28 § personuppgiftslagen
(1998:204) och om information som skall lämnas enligt 26 §
samma lag.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2001:414).

10 kap. Ansvar m.m.

1 § Den som

1. olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker,

2. bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit
eller spritdrycker eller

3. förvärvar, innehar, forslar, döljer eller förvarar sprit
eller spritdrycker, som är olovligt tillverkade, eller mäsk,
som är avsedd för olovlig tillverkning av sprit eller
spritdrycker,

döms till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1999:1001).

1 a § Den som tillverkar, överlåter eller innehar
destillationsapparat eller apparatdel i strid med 2 kap. 1 § andra
stycket döms till böter eller fängelse i högst ett år.
Lag (1996:940).

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller, om tillstånd inte
behövs, utan rätt enligt denna lag,

2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats på
annat sätt än som sägs i 6 kap. 5 §,
döms för olovlig försäljning av alkoholdrycker till böter eller
fängelse i högst två år.

3 § Är brott som anges i 1 eller 2 § grovt, döms till fängelse
i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet
som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning eller har
varit inriktad mot ungdomar. Lag (2001:414).

4 § Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.

5 § Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att
olovligen sälja dem döms för olovligt innehav av alkoholdrycker
till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2001:414).

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar,
överlämnar eller bjuder på alkoholdrycker i strid med 3 kap.
9 § döms för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till böter
eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till
fängelse i högst fyra år. Lag (2001:414).

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller
utlämnar alkoholdrycker i strid med 3 kap. 8 § till någon som
inte har uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart
påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid
partihandel underlåter att på sätt som föreskrivs i 4 kap. 7 §
förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja eller
inköpa varan, döms för olovlig dryckeshantering till böter
eller fängelse i högst sex månader.

För olovlig dryckeshantering döms också den som försäljer öl i
strid med förbud som meddelats enligt 7 kap. 21 § eller
tillåter alkoholförtäring i strid med 6 kap. 9 §. Lag (2001:414).

8 § Är gärning som avses i 1, 2 och 4 - 7 §§ att anse som ringa,
skall inte dömas till straff.

9 § För försök eller förberedelse till brott som avses i 1, 2
och 6 §§ döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detta
gäller dock inte gärningar som avses i 1 § 3 och endast gäller
förvärv eller innehav för personligt bruk.

Den till vilken lagligen framställda alkoholdrycker har
anskaffats för personligt bruk skall vara fri från ansvar för
medverkan till brott som avses i detta kapitel. Lag (1999:1001).

10 § Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och utförsel av
alkoholdrycker finns i lagen (2000:1225) om straff för
smuggling. Lag (2000:1256).

11 kap. Förverkande

1 § Sprit, alkoholdrycker och mäsk som har varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade. Förverkande av alkoholdrycker kan ske även
hos den som är fri från ansvar för brottet enligt 10 kap. 9 § andra
stycket.

2 § Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även
destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid
tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för
tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna
har förvarats i, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av
renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening
eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat.

Destillationsapparater och apparatdelar som har varit föremål för
brott enligt 10 kap. 1 a § eller värdet därav samt utbyte av sådant
brott skall förklaras förverkade. Lag (1996:940).

3 § Förordnande om förverkande skall inte meddelas, om det skulle
vara uppenbart oskäligt.

4 § I fråga om sprit, alkoholdrycker eller mäsk som kan antas
bli förverkade gäller lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m. i tillämpliga delar. Alkoholdryck
som har lagts upp på sådant tillfälligt lager som nämns i 3
kap. 7 § tullagen (2000:1281) skall anses som förverkad om den
inte har tagits ut från lagret inom 30 dagar från
uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om
sådan dryck som för tillfällig förvaring har omhändertagits av
Tullverket utan att läggas upp på tillfälligt lager.
Lag (2000:1300).

5 § Chefen för utrikesdepartementet får medge undantag från 6
kap. 5 och 9 §§ på begäran av främmande stat och internationell
organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall.

12 kap. Register

1 § Statens folkhälsoinstitut skall för de ändamål som anges i
2 § föra ett centralt register med hjälp av automatiserad
behandling. Lag (2001:414).

2 § Registret får användas för tillsyn, uppföljning och
utvärdering av lagens tillämpning samt framställning av
statistik. Lag (2001:414).

3 § Registret får innehålla uppgifter om dem som har tillstånd
enligt denna lag samt om dem som har rätt att bedriva
partihandel enligt 4 kap. 1 § första stycket.

I registret får behandlas uppgifter om

1. namn eller firma, person-, samordnings-, registrerings-
eller organisationsnummer, adress och telefonnummer och

2. den verksamhet som tillståndet avser och om villkor som har
meddelats för denna. Lag (2001:414).

4 § Regeringen får föreskriva att uppgifter till registret får hämtas
från register som förs av statlig eller kommunal myndighet.
Lag (2001:414).

5 § Skatteverket får för sin tillsyn enligt denna lag ha
direktåtkomst till uppgifter om serveringstillstånd i
registret. Lag (2003:711).

6 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om
rättelse och skadestånd gäller även vid behandling av
personuppgifter enligt denna lag. Lag (2001:414).

7 § har upphävts genom lag (2001:414).

8 § har upphävts genom lag (2001:414).

8 a § har upphävts genom lag (2001:414).

9 § har upphävts genom lag (2001:414).

10 § har upphävts genom lag (2001:414).

Övergångsbestämmelser

1994:1738

1. Denna lag träder i kraft i fråga om 9 kap. 2 § tredje stycket den 1
januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1995, då lagen (1977:292)
om tillverkning av drycker, m. m. och lagen (1977:293) om handel
med drycker skall upphöra att gälla. Fram till dess att lagen
(1994:1547) om tullfrihet m. m. och tullagen (1994:1550) trätt i
kraft skall hänvisningarna i 4 kap. 2 och 3 §§ i stället avse 6 § lagen
(1987:1069) om tullfrihet m. m. respektive 8 § första stycket
tullagen (1987:1065). Fram till dess att tullförordningen
(1994:1558) trätt i kraft skall med sådant tillfälligt lager som avses i
11 kap. 4 § förstås tullupplag enligt tullagen (1987:1065)

I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat
före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte tillämpas
vid överklagande av beslutet.

2. Tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet skall i
motsvarande omfattning gälla som tillstånd enligt den nya lagen.

Ansökningar om andra tillstånd än serveringstillstånd som inte har
prövats slutligt vid ikraftträdandet skall överlämnas för
handläggning hos Alkoholinspektionen.

Har länsstyrelsen i fråga om ingripande mot serveringstillstånd
meddelat beslut före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser
beträffande överklagande av beslutet och prövningen i överinstans.

3. Partihandelsbolagets och detaljhandelsbolagets rättigheter enligt
lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och lagen
(1977:293) om handel med drycker skall, i de mån de avser
verksamheter som enligt den nya lagen kräver tillstånd, gälla som
sådana tillstånd till dess tillstånd har meddelats partihandelsbolaget
eller detaljhandelsbolaget, dock längst till utgången av år 1995.

4. Den som har serveringstillstånd får köpa spritdrycker, vin och
utländskt starköl som behövs för rörelsen endast av
detaljhandelsbolaget eller av den som har fått tillverknings- eller
partihandelstillstånd enligt den nya lagen genom beslut av
Alkoholinspektionen.

5. Under år 1995 skall länsstyrelsen fullgöra de uppgifter som
åligger kommunen enligt den nya lagen utom de som anges i 8 kap.
Länsstyrelsen får dock inte bifalla en ansökan om tillstånd enligt
7 kap. 5 § första stycket innan kommunen yttrat sig, utom i de fall
ansökan avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle.

Ansökningar om tillstånd till servering som inte har prövats slutligt
före utgången av år 1995 skall överlämnas för handläggning hos
vederbörande kommun.

6. Under år 1996 och 1997 skall kommunen underrätta
länsstyrelsen om alla ansökningar om tillstånd enligt 7 kap. 5 §
första stycket. Ansökningarna får under nämnda tid inte bifallas
innan länsstyrelsen yttrat sig. Vad nu sagts gäller inte ansökningar
som avser en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle.

7. Under år 1996 och 1997 skall kommunen, när fråga uppkommer
om återkallelse av serveringstillstånd eller om förbud som nämns i
7 kap. 21 §, underrätta länsstyrelsen. Ingripande får under nämnda
tid inte beslutas innan länsstyrelsen yttrat sig.

1998:511

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § andra stycket 4 och 5 skall
tillämpas i fråga om drycker som kommit in i landet efter
ikraftträdandet.

1998:720

Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen
(1973:289) även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss
behandling av personuppgifter, gäller dock 12 kap. 10 § i dess
äldre lydelse för sådan behandling.

1999:1001

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 då lagen
(1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker skall upphöra att gälla.

2. Partihandelstillstånd, som före ikraftträdandet har
meddelats annan än den som avses i 4 kap. 1 § första stycket i
dess nya lydelse, skall efter ikraftträdandet fortfarande
gälla, dock längst till utgången av år 2003. Härvid gäller 7
kap. 1 § tredje stycket och 4 § samt 8 kap. 1 § i paragrafens
lydelse före ikraftträdandet. Tullverket får ha direktåtkomst
till uppgifter om sådana tillstånd i Alkoholinspektionens
register. Lag (2001:414).

3. Uppkommer fråga om administrativt ingripande mot den som
avses i 2 tillämpas 7 kap. 18 § i dess tidigare lydelse.

4. Ansökningar om partihandelstillstånd som kommit in till
Alkoholinspektionen och som inte har prövats slutligt vid
ikraftträdandet skall överlämnas för handläggning hos
beskattningsmyndigheten (Skattemyndigheten i Gävle).

5. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för
marknadsföringsåtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.
För sådan marknadsföring gäller att återkallelse av tillstånd
enligt 7 kap. 19 § inte får ske.

2001:414

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003 i fråga om 8 kap.
5 a § och i övrigt den 1 juli 2001.

2. Partihandelstillstånd, som före ikraftträdandet har
meddelats annan än den som avses i 4 kap. 1 § första stycket i
dess nya lydelse, skall efter ikraftträdandet fortfarande
gälla, dock längst till utgången av år 2005. Härvid gäller 7
kap. 1 § tredje stycket och 4 § samt 8 kap. 1 § i paragrafens
lydelse före ikraftträdandet. Tullverket får ha direktåtkomst
till uppgifter om sådana tillstånd i Statens folkhälsoinstituts
register. Lag (2003:166).

3. Den som den 1 juli 2001 redan bedriver servering av eller
detaljhandel med öl, skall senast den 1 januari 2002 göra sådan
anmälan som avses i 5 kap. 6 § andra stycket eller 6 kap. 1 a §
tredje stycket.

2003:711

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Om en
skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 8 kap. 2 § första
stycket har begärt uppgifter från kommunen, skall efter
ikraftträdandet i stället uppgifterna lämnas till Skatteverket.
Ä:2004-12-08
******

Återgå till "Lag och rätt"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster