Tidigt under vårterminen 2010 fick de glada boende i Uppsalas mest kärleksfulla korridor en idé som skulle få oanade verkningar. Primärt drevs dessa hjältemodiga män och kvinnor av en outsläcklig experimentlusta samt en likaledes outsläcklig törst. I kombination med sinande CSN och en instinktiv välvilja för allt ekologiskt och närproducerat var valet enkelt; ett mikrobryggeri var vad som behövdes.
Beslut fattades i konsensus, snabb efterforskning gjordes på internet, materiel inhandlades; “Första omgången blir en testomgång, om det fungerar och är kul så fortsätter vi” resonerade realisterna.
Ett par dagar senare ankom leveransen; jäskar, hydrometer, termometer, vattenlås och andra högteknologiska verktyg, samt naturligtvis bryggsocker och det färdiga vörtkoncentratet. Knappt hade den första satsen Coopers Lager satts på jäsning innan, numera expansionsansvarige, Slangen utbrast; “Vi måste utöka verksamheten - omedelbart”. Sagt och gjort - mot leverantören Siw för inhandling av än mer materiel. Vännerna fyllde transportansvarige Sporres fordon med jäskar, hävertar, halvautomatiska kapsylmaskiner och dylika oumbärligheter. Produktionen skulle ökas med 200%. Ledningen spådde en kapacitet om 90 liter öl varje vecka.
Marknadsföringsansvarige Dolken beslutade om en sida på facebook; “det finns en enorm potential i den nya tekniken” spådde han. Mot oddsen i all befintlig statistik och empiriska studier fick Dolken rätt. nästan 100 v.m.k. “fans” (fanatiska beundrare red. anm.) efter en duo av dagar.
Den första veckan efter bryggeriets bildande präglades av glädje och hurrarop varje gång jäskaren bubblade. Jublet var så frekvent och ivrigt att samtliga involverades stämband reducerades till små förtorkade gummisnoddar. Enär det numera fanns tre bryggkar var det bejublade bubblet beständigt.
Under processens, för Coopers lagers (i det följande kallad Lagret) del, nionde dag spred sig emellertid en våg av klagan hos den klentrogna kvartetten; lagret hade inte bubblat på flera dagar och alkoholhalten uppskattades till 2.8%.
Vad hade hänt egentligen? Råden från de erfarna bryggarna å internet var entydiga; avvakta. Ångest ålades de velande vännerna.
Vilande, vaktande, väntade vapenbröderna. Försummade andra plikter; både studier och stout. Kanske måste de andra tappas upp nu? Kapaciteten begränsades av kärlen men fler flaskor förväntas.
Dagarna gick, och procenthalten steg sakta men säkert till 3.5%. “Än skall den stiga” domderade Dolken.
…
Bryggning Öl