av rili » ons mar 04, 2015 15:41
All sympati till dig omlott - en förlust är alltid en förlust om än så liten.
Funderat på att betrakta stänket på etiketterna som någon form av grafisk utsmyckning?
Och på tal om krossade ölflaskor (vi är ju ändå i småprat - så lite Off-Topic får man väl bli) så kommer jag plötsligt ihåg vad en kvinnlig bekant till mig råkade ut för (vi talar 80-tal). I den lilla staden hon bodde fanns ett mindre berg (vi kan kalla det Vitberget) där stadens ungdomar emellanåt, under den varma årstiden (som var förfärade kort, ty detta var Norrland), grillade korv och drack öl. Under kvällens lopp drack hennes dåvarande pojkvän lite för många öl -- vilket ledde till att hon drack mindre, han var helt enkelt lite enerverande... Så när man fram på nattkröken ska cykla hem inser hon att här kommer det bli problem. En del öl, i glasflaska, var nämligen, så att säga, okonsumerad. Och vägen från berget var lång och farten, visste hon av erfarenhet, skulle bli hög. Sålunda kunde hon inte anförtro påsen till pojkvännen. Hon hängde den därför på sitt eget styre. Och iväg for de, pojkvännen vinglade över hela vägen, vår hjältinna svor tyst för sig själv, farten ökade, och.... Ja, påsen for förståss in i framhjulet på hennes cykel. När hon återfår medvetandet ligger hon i en pöl av öl, med sina, nu snabbt tillnyktrade vänner runt sig. Det enda hon väser är "Ring INTE ambulansen" - ty, hon arbetar själv på det lokala sjukhuset. Svaret, tja: "Det har vi redan gjort". Något senare när hon ligger, ölluktande trots att hon är närmast nykter, på undersökningsbritsen på akutmottagningen hör hon en hög röst från väntrummet, tillhörande hennes snart före detta pojkvän, hulkande skrika:
"Det är spritens fel, det är spritens fel"
/rili
All sympati till dig omlott - en förlust är alltid en förlust om än så liten.
Funderat på att betrakta stänket på etiketterna som någon form av grafisk utsmyckning?
Och på tal om krossade ölflaskor (vi är ju ändå i småprat - så lite Off-Topic får man väl bli) så kommer jag plötsligt ihåg vad en kvinnlig bekant till mig råkade ut för (vi talar 80-tal). I den lilla staden hon bodde fanns ett mindre berg (vi kan kalla det Vitberget) där stadens ungdomar emellanåt, under den varma årstiden (som var förfärade kort, ty detta var Norrland), grillade korv och drack öl. Under kvällens lopp drack hennes dåvarande pojkvän lite för många öl -- vilket ledde till att hon drack mindre, han var helt enkelt lite enerverande... Så när man fram på nattkröken ska cykla hem inser hon att här kommer det bli problem. En del öl, i glasflaska, var nämligen, så att säga, okonsumerad. Och vägen från berget var lång och farten, visste hon av erfarenhet, skulle bli hög. Sålunda kunde hon inte anförtro påsen till pojkvännen. Hon hängde den därför på sitt eget styre. Och iväg for de, pojkvännen vinglade över hela vägen, vår hjältinna svor tyst för sig själv, farten ökade, och.... Ja, påsen for förståss in i framhjulet på hennes cykel. När hon återfår medvetandet ligger hon i en pöl av öl, med sina, nu snabbt tillnyktrade vänner runt sig. Det enda hon väser är "Ring INTE ambulansen" - ty, hon arbetar själv på det lokala sjukhuset. Svaret, tja: "Det har vi redan gjort". Något senare när hon ligger, ölluktande trots att hon är närmast nykter, på undersökningsbritsen på akutmottagningen hör hon en hög röst från väntrummet, tillhörande hennes snart före detta pojkvän, hulkande skrika:
"Det är spritens fel, det är spritens fel"
/rili